Hur svårt kan det vara, att säga en sak och göra densamme. Istället för att säga en sak och göra en annan. Svar: Svårare än man tror. Av den enkla anledning att vi alla är människor – livet kommer emellan och vi glömmer bort oss. Vi gör förhoppningsvis alla det bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har. Men i de fall det ingår i din yrkesroll att vara budbärare med ansvar – du är makthavare, ledare, ambassadör – måste du ständigt reflektera över hur dina budskap och handlingar uppfattas – innan du agerar. Även om du är människa.
Som folkvald är du klart mer påpassad av medborgarna, men samma logik gäller för ledare i kommersiella företag om du vill vinna dina medarbetares och kunders förtroende. Vare sig du vill eller inte, har privatpersonen (vem du är) och yrkesperson (vad du står för), smält ihop i takt med sociala mediers expansion. Från det att du går upp på morgonen tills du går och lägger dig på kvällen har du ett ansvar att i handling föregå med gott exempel och hålla dig till din budskapsplattorm, enligt logiken ”barn gör inte som du säger, de gör som du gör”.
Vad är egentligen rätt och fel?
Under pandemin, när ord och handling granskas till det yttersta, är den etiska balansen mellan rekommendation och förbud mer aktuellt än någonsin. Och hur begeppen tolkas. Som när en myndighetsdirektör med ansvar för att stödja samhällets beredskap reste privat till Spanien trots reseavrådan, med hänvisning till att resan var ”nödvändig” och gjordes ”efter noga överväganden”. Det visade sig sedan att han hade rest dit ytterligare en gång under hösten (förvisso när reseavrådan inte rådde). Eller när en försvarsminister åkte på privat nyårsresa till Finland (visserligen för att avsluta resan med att träffa den finska försvarsministern). Eller när en statminister som (tillsammans med sina livvakter) köpte julklappar till sin fru i en butiksgalleria i Stockholms city (när frun väntade utanför butiken) två dagar efter att samme statsminister uppmanat till rekommendationen att ”avstå från att visats i inomhusmiljöer som butiker, köpcentrum” och med autoritär röst hävdat att ”nu måste alla skärpa sig och ta personligt ansvar”. ”Trängsel får inte förekomma”, skrek regeringens hemsida i takt. Förklaringen: ”Jag höll avstånd” och senare ”Jag har aldrig e-handlat”. Listan kan göras lång; detta är bara några av de personer och händelser som har fått statuera exempel och som flitigt har diskuterats i media och runt middagsborden.
Mottagarens tolkning avgör
Vi frågar oss; Var agerandet absolut nödvändigt? Är konsekvenserna överdrivna? Hur resonerade de själva? Har vi all information? Det kommer vi aldrig att få veta. Det vi vet och måste påminna oss själva om är att det är mottagarens tolkning av ett agerande som råder – inte hur du förklarar dig eller det. Det finns inga generella svar när det kommer till etik och ställningstaganden, vi måste göra en bedömning från fall till fall och ta pulsen på oss själva.
Tips att tänka på för att upprätthålla förtroende
- Fråga dig hur du själv hade reagerat om en kollega/medarbetare/medborgare hade agerat på ett liknande sätt som du ämnar att säga/göra, eller spegla din handling med din kollega eller chef, eller kommunikationsavdelningen om en sådan finns.
- Formulera en förklaring och överväg om du själv godtagit den – om du bedömer att det du ämnar att säga/göra är nödvändigt men kan uppfattas som tveksamt.
- Ditt agerande i efterhand kan ha stor inverkan på ditt framtida förtroende. Om du har sagt eller gjort något som du i efterhand inser inte var helt genomtänkt – förbered dig, var saklig, lägg alla kort på bordet och svara aldrig ”inga kommentarer”.
- Rådgör med en extern part som du litar på som kan bidra med ett objektivt synsätt
Är din organisation i behov av en rådgivare inför strategiska vägval, hjälp med att formulera en budskapsplattform eller genomföra retorik/medieträningar? Vi på Rippler hjälper dig.
Hör av dig till lina@rippler.se om du vill veta mer.
