I flera år har företag förberett sig på CSRD, en av de största rapporteringsreformerna någonsin och just när strukturerna börjar falla på plats, drar EU i handbromsen. Färre företag ska rapportera, kraven mildras, omfattningen krymper. Samtidigt blir världen utanför lagstiftningen alltmer oförutsägbar. 64 val och 30 väpnade konflikter i världen på bara ett år. Klimatrisker som blir konkreta affärsproblem snarare än hypotetiska framtidsscenarier. En strid ström av nya lagar och förordningar. Det är här den centrala paradoxen uppstår: Rapporteringsbördan minskar medan verklighetens osäkerhet ställer ständigt ökande krav.
När EU väljer att skala ned rapporteringskraven är det lätt att tolka det som ett andrum. Men läget är snarare det motsatta. Förväntningar från kunder, investerare och försäkringsbolag fortsätter att skärpas och de företag som redan har kunskap om utsläpp, leverantörskedjor, råvaruberoenden och risker har ett övertag – inte i sin hållbarhetsrapporting utan i sin affärsförmåga.
Förflyttningen är tydlig. Hållbarhetsarbetet har flyttat in strategirummet. Det är där de verkliga väsentligheterna analyseras – företagets ”pressure points”. Det är inte en modell, inte en metodik, utan ett sätt att förstå sin verksamhets sårbarhet och påverkan i en värld som förändras snabbt. Det handlar om att hitta de punkter där verksamheten är som mest utsatt (klimatrisker, råvaruberoenden, regleringsskiften) och de punkter där påverkan är som störst.
Forskningen visar att den globala temperaturen är på väg mot 2,4 grader och inte 3 – 4 som vi först förutsåg. Det är ett resultat av ett decenniums hållbarhetsarbete. Ett decennium som dessutom färgats av pandemi, extremväder och geopolitisk turbulens och ändå har utvecklingen gått åt rätt håll. Det ger självförtroende. Men det skärper också analysen. Resiliens är inte längre förmågan att ”komma tillbaka” från en kris. Det är förmågan att INTE behöva göra det. Att bygga strukturer som klarar de störningar som börjar bli norm, inte undantag.
Fyra fundament för att lyckas
- Förstå sin verklighet – Genom kartläggning, värdekedjeanalys och en dubbel väsentlighetsbedömning som speglar dagens risker – inte gårdagens.
- Sätta mål som betyder något – Inte för att fylla en ruta, utan för att styra kapital, kompetens och utveckling.
- Implementera med relevant ramverk – Hitta det som faktiskt fungerar i praktiken, inte på pappret.
- Följ upp, revidera, skala om – utan uppföljning är strategier bara ambitioner.
