Clubhouse är just nu ordet på alla kommunikatörers läppar. Kan det ha att göra med att vår begränsade bubbla enbart består av likasinnade, med behov att vara “där det händer” och bli en “early adopter”?
Clubhouse själva beskriver sig som ”en plats för avslappnade, drop-in konversationer – med vänner och andra intressanta människor från världens alla hörn”. Du kan antingen skapa eller kliva in i rum och prata med andra, eller ansluta och lyssna på befintliga samtal. Clubhouse kan bli en viktig framtida kommunikationskanal, men reser samtidigt varningsflagg.
Oavsett vad, är Clubhouse ett tidstypiskt fenomen. För kanske är det just öppen dialog och möjligheten att knyta kontakt som vi är i behov av efter ett år i isolering.
FoMo taget till en ny nivå
FoMo, eller Fear of missing out, är inte ett nytt begrepp. Men frågan är om det någonsin har varit en så stark drivkraft som med Clubhouse. Dels på grund av exklusiviteten, som säkerligen kommer att försvinna i takt med att tjänsten öppnas upp successivt, dels att innehållet inte går att ta del av i efterhand.
“Vill ha”-känslan stärks av att det behövs en inbjudan från en befintlig medlem för att bli en del av Clubhouse. Principen är ett vanligt grepp vid introduktionen av nya tjänster, bland annat Facebook och Spotify använd denna strategi initialt för att skapa hajp.
Mobilnotiser är i princip ett måste, användaren har knappt möjlighet att stänga av dem (även om det går genom iPhones egna notifikationscenter). Det krävs extremt noggrannhet med vilka du följer, annars riskerar Clubhouse att mest bli ett störningsmoment som pockar på din uppmärksamhet utan att skapa värde.
Vi ser vad Clubhouse är, men inte vad det kan bli
Än så länge finns Clubhouse bara som betaversion och endast iPhoneanvändare kan ladda ner appen. Många använder den för att vara först, så kallade early adopters. Användarna är relativt få, men det intressanta är att se vad som händer när appen slår brett. Just nu består den, helt ärligt, främst av en branschklick inom PR/media/kommunikation som vill vara med i ropet och förstå känslan av det. Något som kommer att förändras med tiden om den stora massan ansluter sig.
Vad som blir kanalens primära syfte är än så länge osäkert, eller finns det flera? Är det att bidra till opinionsbildning och det öppna, fria samtalet? Eller snarare vara en plats att snacka skit med vänner i låsta rum? Eller något helt annat? Only time will tell.
Kritik om bristfällig datahantering
I takt med att Clubhouse ökar i popularitet har flera kritiska röster höjts på grund av hur appen hanterar användardata. För att bjuda in andra måste du ge Clubhouse åtkomst till din kontaktlista på din iPhone. Du ger alltså inte bara Clubhouse åtkomst till dina egna användaruppgifter, utan samtliga telefonnummer som du har sparade i din mobiltelefon. GDPR tillåter inte delning av persondata utan personens godkännande. Clubhouse uppmanar med andra ord användare att bryta mot europeiska datahanteringslagar.
Vem bär ansvar för vad som sägs?
Flera av samtalen på Clubhouse har hittills främst legat på metanivå – Clubhouserum där Clubhouse som fenomen diskuteras. Ett vanligt förekommande inslag är frågan om medieetik och publiceringsansvar – det vill säga om man får prata om vem, vilka eller vad som helst utan ansvar, när innehållet inte finns tillgängligt att ta del av i efterhand.
En annan vanligt förekommande företeelse när diskussionen handlar om en utomstående är att någon i rummet plötsligt utbrister “eller var det där förtal nu?”. Det är med andra ord väldigt enkelt att – helt oemotsagd – sprida lögner, och dessutom felaktigheter, på plattformen. Och Clubhouse, som uppges ha nio anställda, har förmodligen begränsade möjligheter att granska allt som sägs i rummen.
Så kan Clubhouse bli relevant för er organisation
Företag och organisationer ska med all rätt vara kritiska till och försiktiga med att utnyttja Clubhouses möjligheter som kommunikationskanal. I alla fall i sin nuvarande form. Samtidigt finns här en tydlig potential för den som förstår sig på spridning. Vi vet ännu inte vilken form Clubhouse kommer ha när den initiala ”smygpremiären” är över. I nuvarande form är tjänsten en blandning av Twitter och Podcasts – ett forum för dialog, öppna samtal och debatter – till för en exklusiv skara.
Clubhouse ligger tveklöst i tiden. Den har växt fram i samma takt som vi (av naturliga orsaker) i allt större utsträckning har börjat använda tjänster som Teams och Zoom. Tjänster som i praktiken är relativt lika Clubhouse, med skillnaden att utomstående kan lyssna på vad som sägs. Den främsta skillnaden är de hävstångseffekter som existerar. När användare med många följare bjuds in och går med i ett rum notifieras i sin tur deras följare. Det gör att det relativt enkelt går att locka in andra till samtal och grupper. Genom att bjuda in personer med många följare kan man således nå ut på ett helt annat sätt än att till exempel skicka ut OSA-inbjudningar till webinars. Appen används även för att bygga personliga varumärken – relevant för företag som vill etablera talespersoner i det offentliga rummet. Och är det något som vi verkligen vet är det att Clubhouse är ett offentligt rum.
Det finns gott om exempel på tidigare appar som har brunnit intensivt till en början. Ytterst få har syvende och sist lyckats ta plats bland SoMe-jättarna. Just nu sprider sig Clubhouse som en löpeld inom ett smalt befolkningssegment, men hur många finns kvar i rummen när röken har lagt sig?
Vad tror du? Är Clubhouse en framtidsplattform eller har den somnat in innan påsk?
Vill du snacka Clubhouse på Clubhouse?
Kontakta @amandalarsson eller @robinbratt
Vill du snacka Clubhouse utanför Clubhouse?
